dazed

Ha. Såg att han är tillsammans med henne igen. Fy. Känner mig grundlurad. Det är som om han bara hade mig på prov, för att se om jag var bättre än hon. Men nä, det var jag inte. Det äckliga är att hon var otrogen mot honom, 2 gånger, men att han ändå går tillbaka. Men ja, det är ju vad jag gjorde med honom också (dock var han inte otrogen mot mig). Jag gav honom chans, efter chans, efter chans. Jag är ju DUM i huvudet. Blir så arg på MIG SJÄLV. Hur kunde jag göra detta mot mig. 

 

Såg dem gående på stan i fredags. Jag var så slarvigt klädd, med ett virrvarr till hår. Och så står hon där, otroligt fräsch och med lyster. Jag var bara glåmig. Mådde illa över att se dem. Mådde illa över att han ens kontaktade mig för första gången i början av februari. Ångrar att jag gav honom en extra chans i mitten av april. Ångrar att jag ännu en gång gav honom en chans i början av juli. Ångrarångrarångrar. Livet är numer fyllt av ånger. Och han mår bra. Det är ju i alla fall tur. Visst.

 

Blev dock stupfull på kvällen, ramlade - så nu är benen lila, och hade sex med ett annat krull. Det blir säkert bättre snart. Lite ångest får man ta.

 

 

orkar inte att han hörde av sig. han smsade och frågade ifall filmen var skriven av min bror. jag svarade med ett: ja, men vem är detta? ungefär. hade inte hans nummer i min telefon längre. som svar fick jag: jag hatar skräckfilmer och du hatar mig.

 

pallapallapalla

ska detta börja igen?

jag hade precis accepterat tanken att vi aldrig kommer bli.

SÅ. JÄVLA. JOBBIGT.

 

han smsade och höll på, och jag orkade inte smsa mer så jag ringde upp. det var första gången vi pratade på över en månad. hans avsikt med att höra av sig var att höra hur jag mådde, om jag mådde bra och så (vafan är det för fråga, idiot). han pratade om att han tyckte det var konstigt att jag inte dök upp på hans student, men herregud liksom, varför SKULLE jag om jag inte fått svar på varken mina telefonsamtal eller sms på flera dagar. ska man bara dyka upp då och bah, HEJ HEJ nu är jag här! sjukt. hade bara varit ett otroligt konstigt scenario. 

 

det var ungefär så jag sa till honom. 

 

han ville även att vi skulle säga hej till varandra, att jag inte bara skulle ignorera honom där han står på bron vid kanalen. vilket jag gjort flera gånger, för det är fan för svårt att titta på honom.

FAN HELEVETES JÄVLA SKIT JAG TITTADE PÅ HANS FACEBOOKSIDA. jävla helevetetetetevevete. såg att hon andra tjejen har gillat hans profilbild. FAN jag vill vara den som är med honom. fast ändå inte. ÅH JAG ÄR SÅ JÄVLA JOBBIG. jag bara önskar att jag inte blivit så otroligt jobbigt full och äcklig den kvällen, så jag kommer ihåg vad jag sa och gjorde. kommer inte ens ihåg hur jag kom hem, alltså, vilken väg jag tog. hemskt.

kanske var det pga min otroliga berusning som han backade. jag var så jävla full. men jag tror verkligen inte det. och det är just det som är så jävla JÄVLA hårt att ta. att han bara slutade svara mig, slutade bry sig. HUR kan man GÖRA SÅ?! förstår inte. jävla kim. jävla mig. hur fan fungerar jag. jag är dum i huvudet som faller för samma skit hela tiden.

stack till hipp på avslutningsfest. tog med mig en öl, vakterna såg det och kastade ut mig. så himla brutalt. fick mobil stulen och hjärtat krossat under samma timme dessutom. hårt liv.